Lex Feldheim – Hur man gör keramiska underglasyrdekaler

Hej, jag heter Lex, och i den här workshopen kommer du att lära dig hur du designar, trycker och applicerar dina egna keramiska underglasyrdekaler från början till slut!

Vi ska gå över:

• Sätt att skapa mönster med hjälp av digitala verktyg,
• hur man screentrycker med keramiska material,
• och hur du sätter dekaler på ditt arbete

Allt du behöver veta om att göra dina egna underglasyrdekaler kommer att behandlas i denna detaljerade workshop.

När du köper denna verkstad får du:

• Omedelbar tillgång till min förinspelade workshop
• Livstid Tillgång till verkstaden. Du kan titta på den online eller ladda ner den till din enhet för att titta offline när som helst

Efter den här workshopen kan du göra vackra verk så här:

Om oss Lex Feldheim

För tjugo år sedan var jag yngre, snyggare och tjänade mer pengar... men jag njöt inte av mitt liv. Jag var väldigt hård mot mig själv (ja, ännu mer än nu, vänner), stressad av överansträngning, kämpande med ilska och sorg och allmänt missnöjd. Jag började ta en keramikkurs varje vecka som ett sätt att koppla av och njuta av mig själv. Jag hade provat keramikkurser innan dess, alltid tänkt att jag skulle älska det, men aldrig klarat det längre än första dagen. Egentligen försökte jag sluta med många sysselsättningar (konstnärliga och andra) eftersom jag hade svårt att kämpa mig igenom början. Jag ansåg mig inte vara en konstnär och jag kände mig självmedveten i studion. Jag trodde att det inte spelade någon roll hur mycket jag tränade; Jag skulle aldrig göra ett arbete jag gillade. Efter ett decennium av att registrera mig och hoppa av lektioner hade jag vuxit tillräckligt för att hålla fast vid den obekväma processen att lära mig, försöka och misslyckas, och försöka igen.

"Jag ansåg mig inte vara en konstnär och jag kände mig självmedveten i studion."
Jag tror att jag alltid har älskat lera och hjulet, vilket kan vara konstigt eftersom jag verkligen inte kunde något om keramik eller keramik. Jag ägde inga handgjorda krukor som jag kan minnas, och jag förstod inte vad min instruktör pratade om när hon diskuterade skönheten i handgjorda föremål, av skönheten i ofullkomlighet. Hon skulle säga, "Leran vet", och jag tyckte det var lite dumt, att tillskriva medvetenhet till lera; men jag kände mig fascinerad av att se ett formbart material bli en vacker form i skickliga händer. Jag tyckte att det var övertygande att arbeta i studion eftersom jag var tvungen att fokusera all min uppmärksamhet på det. Jag kunde inte jobba i studion och tänka på mina yttre bekymmer, och det kunde gå en hel dag utan att jag tänkte på de saker som jag vanligtvis var besatt av. Med tiden förstod jag att leran visste, eftersom den perfekt registrerade allt jag gjorde med den, och den reflekterade tillbaka till mig något om mitt eget inre tillstånd. Jag önskar att jag kunde säga att jag slutade döma mitt arbete hårt, men sanningen är att jag lärde mig att vara obekväm med det jag gjorde, eftersom nöjet med processen var värt mitt obehag med resultatet. Detta var början på att jag lärde mig att släppa resultatet och följa mitt hjärta inte bara med lera, utan också i livet.

Oavsett mitt fokus på process är kvalitetshantverk fortfarande väldigt viktigt för mig och något jag beundrar i andras arbete, så jag var glad över att se att min kompetens utvecklades med tiden. Tre år efter att ha tagit veckokurser i min lokala community ateljé gick jag till State University of New York i New Paltz för en Bachelor of Fine Arts-examen och studerade uteslutande keramik. Medan en del av mig trodde att en karriär inom keramik var en överseende strävan som mitt arbete inte var värdigt, att det aldrig skulle vara tillräckligt bra för att folk faktiskt skulle betala för det, trodde en annan del av mig att det skulle vara ännu mer överseende att slösa en möjlighet att göra det jag verkligen ville göra på grund av rädsla för att misslyckas.

Detta var början på att jag lärde mig att släppa resultatet och följa mitt hjärta inte bara med lera, utan också i livet.

När jag tog examen under den ekonomiska lågkonjunkturen 2008, var jag inte säker på att jag skulle kunna fortsätta göra keramik i det klimatet. Med lite tur och massor av uthållighet kunde jag hitta eller skapa möjligheter för mig själv att stanna i fältet och fortsätta på min kreativa väg. Mycket av livet, som vägen till att bli konstnär, har varit en kamp, ​​och så nu är mitt skäl till att göra vad som helst njutning: min egen njutning av att göra verket och se människor reagera på det, och njutningen människor har när de använder det . Jag vill att människor ska älska att titta på, hålla i och använda mitt arbete för att äta, dricka, umgås, få kontakt med och njuta av människorna i deras liv. Jag kan inte tänka mig ett högre syfte med det jag gör än att vara en del av att förena andra människor i meningsfulla och minnesvärda delade upplevelser och ge dem lycka och njutning i dessa ögonblick.

"Jag kan inte tänka mig ett högre syfte med det jag gör än att vara en del av att förena andra människor i meningsfulla och minnesvärda delade upplevelser och ge dem lycka och njutning i dessa ögonblick."

Att arbeta i min studio är viktigt för mitt liv. Ibland är det fortfarande en kamp, ​​men nu är jag mer öppen för utmaningen. Medan jag i början inte kunde föreställa mig mig själv som konstnär, nu kan jag inte föreställa mig att inte vara konstnär. Jag är fortfarande kritisk till mitt arbete, men den kritiken är också balanserad med två decenniers erfarenhet och en uppskattning av skönhet som jag inte förstod innan jag började denna resa. Som en överraskning för mig själv har jag också blivit mer uppskattad av min inre kritiker, eftersom hon driver mig att fortsätta sträva. Jag har lärt mig många ovärderliga lektioner i processen att bli konstnär: vikten av övning, tålamod, sårbarhet, uthållighet och acceptans. Viktigast: Jag har lärt mig att trivas, trots mina ansträngningar. Att bedriva keramik har lärt mig så mycket, inte bara om hur man gör krukor, utan om hur man gör mitt liv.

Webb: www.lexpots.com
Instagram: @lex.krukor